Why?

Idag är första gången sedan jag fick reda på vad som hänt som jag har gjort något åt mitt liv. Jag har lämnat sängen, sminkat mig, klätt på mig riktiga kläder (inte endast mjukis), smörjt in mig och jag har till och med på mig smycken. Men till vilken mening?

Känns så jävla orättvist att jag faktiskt börjar "leva" igen nu, när du inte får chansen. Mitt liv kommer gå vidare någon gång, även om du alltid kommer finnas i mitt hjärta, men de människorna som aldrig går vidare då? Jag står inte ut med tanken. Vill att den här mardrömmen ska vara över nu.

Ska i alla fall vara med den här tjejen nu, underbara bästis. Hon är nog den enda som kan få mig på bättre humör igen. Massa kärlek till henne.