Det händer igen, det ofattbara, det som inte får hända. Något som berör så många, inte minst dina många vänner och din familj. Gud har gjort det igen, tagit en av sina finaste änglar till sin samling. Det enda vi kan hoppas på är att Joel ser oss nu och förstår hur älskad han var och hur mycket vi alla kommer sakna honom.
Det här var bara början på vår vänskap. Jag hade ju precis lärt känna dig, och det var ju endast veckor sedan du och jag satt i gallerian och drog en massa kassa skämt. När vi skrattade åt de mest meningslösa och tråkiga sakerna, men livet var så bra och jag var inte den enda vid det bordet som du fick att skratta. Jag var lyckligt lottad över att få ha de här sista veckorna i ditt liv med dig.
Vår vänskap skulle inte sluta här, om ett och ett halvt år skulle vi stå på var sitt flak och skrika oss hesa till "för vi har tagit studenten!". Livet ska inte ta slut när man är 17 år, det är bara inte rätt. Skulle jag kunna göra något annorlunda, kunna ge dig någon litet ljus att kämpa för i livet, så skulle jag gjort det.
Men i sådana här tider ska man inte ångra. Man ska minnas. Minnas och hedra den fina människa du var. Alla minns dig som en glad kille som gärna delade med sig av sitt varma leende och det gjorde du verkligen.
Jag vet att jag aldrig kommer glömma dig, men jag tänder ett ljus för dig idag och hoppas på Gud att du har det bättre nu.
En personlighet värd att hedra, en vän värd att sakna och en människa värd att gråta över, för världen har precis förlorat en person som gjorde världen och människorna omkring sig lite bättre varje dag.
Det här var bara början på vår vänskap. Jag hade ju precis lärt känna dig, och det var ju endast veckor sedan du och jag satt i gallerian och drog en massa kassa skämt. När vi skrattade åt de mest meningslösa och tråkiga sakerna, men livet var så bra och jag var inte den enda vid det bordet som du fick att skratta. Jag var lyckligt lottad över att få ha de här sista veckorna i ditt liv med dig.
Vår vänskap skulle inte sluta här, om ett och ett halvt år skulle vi stå på var sitt flak och skrika oss hesa till "för vi har tagit studenten!". Livet ska inte ta slut när man är 17 år, det är bara inte rätt. Skulle jag kunna göra något annorlunda, kunna ge dig någon litet ljus att kämpa för i livet, så skulle jag gjort det.
Men i sådana här tider ska man inte ångra. Man ska minnas. Minnas och hedra den fina människa du var. Alla minns dig som en glad kille som gärna delade med sig av sitt varma leende och det gjorde du verkligen.
Jag vet att jag aldrig kommer glömma dig, men jag tänder ett ljus för dig idag och hoppas på Gud att du har det bättre nu.
En personlighet värd att hedra, en vän värd att sakna och en människa värd att gråta över, för världen har precis förlorat en person som gjorde världen och människorna omkring sig lite bättre varje dag.
Sov gott min vän,
så ses vi på andra sidan.
Saknad och älskad av många,
Joel Guterstam.
I hate this part right here,
I just can't take this tears.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar