Begravning

Alla tankar som surrar i mitt huvud, jag vet inte hur jag ska förklara alla dessa känslor. Jag vet inte hur jag ska försöka bli förstådd, försöka berätta hur jag känner. Det enda jag vet är att jag vill att du ska komma tillbaka till jorden. Komma tillbaka till skolan, att du ska få en andra chans. Att du ska begravas idag känns bara overkligt. Det känns som om du ska komma tillbaka till skolan på måndag, som alltid. Att du har varit borta ett tag men att du kommer tillbaka nu. Att jag aldrig mer kommer få skratta med dig är något som jag aldrig kommer förstå. 


Jag tänker på dig och alla våra minnen hela tiden. Varje dag. Ditt ansikte hoppar upp i mitt huvud och jag tänker bara "fyfan vad tragiskt". För såhär ska det inte vara. Du ska finnas här. Du ska trösta oss som är ledsna. Du ska få oss att skratta. Inte vara anledningen till att alla dina vänner klär sig i svart och går till kyrkan för att säga ett sista förväl av sin glada vän som valde döden istället för livet.


Att acceptera att du tog ditt liv är inte normalt, däremot får vi respektera det. Det var ju din sista önskan, det var det du ville. Men jag kommer aldrig sluta tänka att det kanske fanns något jag kunde gjort. Jag lever för dig nu, och för det du tror på. Du är en del av mig och jag kommer bära med mig ditt leende i mitt hjärta varje dag tills vi ses på andra sidan. Som sagt, sov gott min fina vän. Saknar dig i evighet. <3


Joel Guterstam lever förevigt kvar i våra hjärtan, även om hans kropp inte längre finns hos oss. Din själ lever alltid kvar.