Efter den där löjliga kommentaren igår (som gjorde mig jätte irriterad, men samlade mig ganska snabbt) så började jag tänka lite på hur svagt och fegt det är att inte kunna stå för sina åsikter. Jag menar, jag blottar mina åsikter dagligen i min blogg, och anonyma läsare tror att de kan kritisera mig för det jag tycker men inte stå för sina egna åsikter? Det är väl ungefär det vi brukar beskriva som dubbelmoral.
Jag uppskattar åsikter, men inte när ni skriver endast för att göra mig ledsen och kritisera mig, och till råga på allt så skämmer ni ut er själva. När ni försöker säga åt mig vad jag tycker är fel, när ni inte ens vågar berätta för mig och de läsare som faktiskt tycker om mig och min blogg vem ni är? Moget, jag menar, så höll jag också på, när jag var 14.. Eller nej förresten, det gjorde jag inte alls.
Däremot, om ni kommenterar min blogg men inte har någon egen hemsida att hänvisa till förstår jag att ni är anonyma eller bara skriver ett namn, men när ni ska kritisera mig uppskattar jag om ni kan säga vilka ni är. Tack på förhand.
After that stupid comment last night (which made me pretty pissed, but I calmed down quick) I started to think about how ridicolous and cowardly it is not to stand up for your opinions. I meen, I reveals my opinions every single day, and anonymous readers think that they can criticize me but not stand up for their opinions? I think that is what we usually call double standard.
I appreciate opinions, I do, but not when you write them to me just to make me sad, and hey, you embarrase yourself. You're trying to tell me what's wrong but you won't dare to tell me and the followers who actually like me and your blog who you are? Really mature, I did that to, when I was 14.. Or wait a minute, no, I didn't.
I do understand that you guys don't write a name down if you don't have a own website, but if you're gonna criticize me, please tell me who you are. Thanks.
Jag uppskattar åsikter, men inte när ni skriver endast för att göra mig ledsen och kritisera mig, och till råga på allt så skämmer ni ut er själva. När ni försöker säga åt mig vad jag tycker är fel, när ni inte ens vågar berätta för mig och de läsare som faktiskt tycker om mig och min blogg vem ni är? Moget, jag menar, så höll jag också på, när jag var 14.. Eller nej förresten, det gjorde jag inte alls.
Däremot, om ni kommenterar min blogg men inte har någon egen hemsida att hänvisa till förstår jag att ni är anonyma eller bara skriver ett namn, men när ni ska kritisera mig uppskattar jag om ni kan säga vilka ni är. Tack på förhand.
After that stupid comment last night (which made me pretty pissed, but I calmed down quick) I started to think about how ridicolous and cowardly it is not to stand up for your opinions. I meen, I reveals my opinions every single day, and anonymous readers think that they can criticize me but not stand up for their opinions? I think that is what we usually call double standard.
I appreciate opinions, I do, but not when you write them to me just to make me sad, and hey, you embarrase yourself. You're trying to tell me what's wrong but you won't dare to tell me and the followers who actually like me and your blog who you are? Really mature, I did that to, when I was 14.. Or wait a minute, no, I didn't.
I do understand that you guys don't write a name down if you don't have a own website, but if you're gonna criticize me, please tell me who you are. Thanks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar