Jag har alltid känt att jag vill kunna hjälpa alla och att alla ska ha det så bra som jag har (och då menar jag tak över huvudet, mat, bra uppväxt och normala människor i sin omgivning) men alltid känt att det jag gör liksom inte räcker till.
Men idag slog det mig att jag vill hjälpa cansersjuka barn. Jag vill åka runt på olika sjukhus och leka, prata och umgås med sjuka barn som behöver lite glädje eller förstående i sitt liv.
Om jag kan få ett sjukt barn att skratta och göra hennes/hans sista månader/år i livet roligare och ljusare vill jag göra det.
Håller ni inte med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar