För några dagar sen i skolan såg jag att två tjejer satt och skrattade åt en kille som går i skolan särklass. Han har svårt för att gå vilket verkade roa tjejerna i fråga. De följde honom med blicken och hånskrattade åt honom. Vem fan gör det?
Hur tror ni att det känns att ständigt påminnas om att man inte är som alla andra tonåringar? Att inte kunna gå normalt? Att behöva få hjälp med nästan allt som de flesta andra klarar enkelt på egen hand? Att inte kunna gå utanför dörren utan att folk stirrar? Hur fan tror ni att det känns?
Bara för att ni kan gå, äta och gå ut själva utan en assistent betyder inte det att ni är ett dugg bättre än honom. Han kanske är världens snällaste med ett hjärta av guld och rena rama drömkillen? Men det ser inte ouppfostrade människor som ni. Ni ser ett särskolebarn som går roligt. Ha-ha väldigt kul, har ni allvarligt talat inget roligare att skratta åt?
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - man ska behandla ALLA människor med respekt. Oavsett handikapp, sexualitet, bakgrund, hudfärg. Snälla människor, lär er något och tänk på hur andra mår för en gångs skull!!
A few days ago at school I saw two girls sitting and laughing at a guy at our school that goes to a special education. He has a hard time walking wich seems to enjoy theese girls. They followed him with their eyes and totally laughed at him. Who does that?
How the hell do you think it feels to be reminded everyday that you're not like everybody else in your age? That not be able to walk like normal people? To eat alone? To get help with almost everything that everybody else can do without help? To not be able to walk out of the door wihtout everybody staring at you?
Just because you can walk, eat and go out alone without a assistent to help you dosen't make you a bit better than him. Maybe he has a heart of gold and is you dream guy? But you girls without upbringing don't see that. You see a guy that has special education and can't walk normal. Ha-ha, very funny! Don't you have anything else to laugh at, seriously?
I've said it before and I'll say it again - treat everybody with respect, no matter what you handicap is, your sexuality, bakground or skin colour. Please people, think about other people's feelings for just once!!
Hur tror ni att det känns att ständigt påminnas om att man inte är som alla andra tonåringar? Att inte kunna gå normalt? Att behöva få hjälp med nästan allt som de flesta andra klarar enkelt på egen hand? Att inte kunna gå utanför dörren utan att folk stirrar? Hur fan tror ni att det känns?
Bara för att ni kan gå, äta och gå ut själva utan en assistent betyder inte det att ni är ett dugg bättre än honom. Han kanske är världens snällaste med ett hjärta av guld och rena rama drömkillen? Men det ser inte ouppfostrade människor som ni. Ni ser ett särskolebarn som går roligt. Ha-ha väldigt kul, har ni allvarligt talat inget roligare att skratta åt?
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - man ska behandla ALLA människor med respekt. Oavsett handikapp, sexualitet, bakgrund, hudfärg. Snälla människor, lär er något och tänk på hur andra mår för en gångs skull!!
A few days ago at school I saw two girls sitting and laughing at a guy at our school that goes to a special education. He has a hard time walking wich seems to enjoy theese girls. They followed him with their eyes and totally laughed at him. Who does that?
How the hell do you think it feels to be reminded everyday that you're not like everybody else in your age? That not be able to walk like normal people? To eat alone? To get help with almost everything that everybody else can do without help? To not be able to walk out of the door wihtout everybody staring at you?
Just because you can walk, eat and go out alone without a assistent to help you dosen't make you a bit better than him. Maybe he has a heart of gold and is you dream guy? But you girls without upbringing don't see that. You see a guy that has special education and can't walk normal. Ha-ha, very funny! Don't you have anything else to laugh at, seriously?
I've said it before and I'll say it again - treat everybody with respect, no matter what you handicap is, your sexuality, bakground or skin colour. Please people, think about other people's feelings for just once!!
Folk som dom förtjänar att dö.
SvaraRadera