R.I.P my beloving idol, Stefan Liv

Jag vet inte vart jag ska börja. Min pojkvän skrev till mig när jag var på Gina tricot på Femmans Varuhus i Göteborg och frågade om jag hade hört nyheterna. När jag såg att Lokomotivs flygplan hade kraschat tänkte jag "men min Stefan är en av de överlevande" så fortsatte jag titta på kläder. Sen kommer mamma fram och säger "Maria, Stefan Liv är en av de döda". Då blev det bara svart.

Jag brydde mig inte om att alla såg. Jag började tjuta som ett barn. Han kan inte vara död, inte min Stefan. Stefan som alltid varit den positive. Som insett att livet går vidare efter en förlust. Som aldrig vänder ryggen till någon eller säger nej till en autograf. Han som nyss gifte sig och har barn på 2 och 4 år.

Jag har avgudad Stefan sen han skrev på för HV71, dvs ca 12 år sen. Jag har åkt till Kinnarps och fått rysningar när han åker ut på isen. När han ställer sig i målet och är så jävla grym, jag får fortfarande rysningar när jag tänker på det.

Alla mina vänner vet hur viktig han var för mig. Han var hockey för mig, han var HV för mig, han var min idol och min underbara Stefan. När jag fick höra de hemska nyheterna grät jag, och grät, och grät. Han kan inte vara död. Jag grät hela vägen hem.

Vi stannade i Jönköping på minnesstunden utanför Kinnarps Arena. Där var jag inte ensam. Alla grät, alla var känslosamma. Då fattade jag att detta faktiskt är sant. Jag blev intervjuad av Jönköpings radio och hoppas att jag sa något som kan påverka andra. 

Sen kom jag hem, tog på mig min älskade Stefan Liv tröja och la mig ner i sängen och grät lite till. Jag har förlorat min idol, han är liksom död. Men han kommer alltid leva i mitt hjärta och mitt minne, han kommer alltid vara min Stefan. 

Jag skiter i vad alla andra säger om Stefan och HV, alla grupper på facebook, jag kan inte läsa det. För mig är Stefan Liv inte död. Jag kan inte se facebook. Jag älskar dig Stefan och det har jag alltid gjort. Du kommer alltid vara en otrolig förebild för mig med ditt goda hjärta och fina själ. Må dig vila i frid. Alla tankar åt familjen, hoppas verkligen att Harry och Herman kommer ihåg sin pappa som en speciell och unik människa.

Bild jag tog från minnestunden utanför arenan

I can't wright this again, but one of Sweden's best hockeyplayers, Stefan Liv, was playing in HV71 that I'm always chearing for. And I've loved and adored Stefan in 12 years now. He's so charmy, warm and never turns his back on anybody. And now he's dead, he died in a plaincrash. R.I.P, I'll love you till the end.